Kovou

att det är snart dags. Jag fick så otroligt ont i går och nu imorse, det känns som mensvärk fast mycket mycket värre! Sen fick jag en rejäl sammandragning och fick en skitäckligkänsla på både bäckenbenet och underlivet. Jag blev såklart lite rädd men visste inte heller om jag skulle ta kontakt med förlossningsavd eftersom min barnmorska sa att sånna värkar är helt normala. Som alltid, allting är alltid normalt.

Jag har iaf packat ner kläder till både mig och barnet, filt och en minimössa. Kan inte förstå att snart får jag se mitt barn, en blandning av mig och Jouni. Man kommer åka hemmifrån tomhänt och när man är hemma så har man med sig sin son eller dotter och då är man mamma. Det är som att livet ger ett helt nytt kapitel i ens liv, jag vet inte ens om jag borde vara rädd för jag vet inte. Jag har aldrig upplevt dethär förrut, dethär är första gången och jag kommer få se andra sidor av mig. Sidor som jag inte känner till, jag hoppas inte att jag blir överdrivet överbeskyddande. Är det okej att inte ha så många frågor kring den nya familjen? Borde jag oroa mig lite? Eller är det okej att jag bara känner mig så som jag gör just nu - säker. Man borde vara beredd ändå.