Kovou

I torsdags la jag ut en annons för mina underbara katter. Redan i fredags (igår) kom ett par med deras 4 åriga dotter för att hämta Ticco, det kändes otroligt bra och de verkade vara så otroligt trevliga och fick en bra känsla av att överlämna Ticco till de. De har redan en katt som är 3 år och enligt det de berättade så är Bamse (kattens namn) otroligt busig. Ticco är ju så jäkla busig, och Kovou är inte den typen av katt. Han är den lugna typen av katt som sover, äter och bajsar.

Kovou blev lite förvirrad och letade efter Ticco, och nu verkar han mer social och gosig. Jag vill inte lämna bort Kovou, jag har ju haft honom sen han var en liten bäbis och nu efter 2 1/2 år det känns som att det bara inte går att lämna bort en sån speciell katt. Han är en av familjen, och Jouni vill inte ge bort honom heller. Så jag gick in nyss på blocket för att ta bort annonsen. Jag gjorde nog det rätta. Han får stanna med oss helt enkelt.

Igår besökte vi både mamma och Kevin. På vägen hem var ju en mardröm, det var så otroligt kallt och bussen går inte lika ofta på helgen så som den brukar göra under vardagar. Vi fick vänta i en halvtimma på bussen, och vi har inte lärt in oss busstiderna ännu. Vi kom hem och sedan kände jag stickningar mot bröstet och det blev värre, det kändes som om mina lungor brändes och sedan fick jag ingen luft. Jag fick hög feber och ont i öronen! Jag kunde inte sova under hela jäkla natten och det kändes som om min näsa var torr och brann. Imorse kändes det lite bättre, men för en timma sedan fick jag världens attack, kunde inte andas och det känns som om någon trycker mot bröstkorgen. Jag orkade inte stå ut med smärtan och bad Jouni ringa min morfar för att höra om hand kunde köra mig till sjukhuset, men det skulle ta en tid innan han kom hit. Jag ställde in det och tänkte hålla mig till ikväll, för nu är det säkert jättemånga gamlingar som behöver vård och de strömmar in under dagen och det är få som kommer in under kvällen, får snabbare vård då och slipper vänta i 6 timmar. Vi får se hur länge jag orkar, hoppas bara att jaginte har vätsa i lungorna.

Det börjar bli så mycsigt här hemma nu, Jouni satte upp hyllorna och jag fixade bokhyllan i vardagsrummet. Igår kom hans kompis förbi med Jounis saker, och han hade köpt rockband som jag länge velat ha. Blev mycket glad! Sen fixade han också nya högtalare som matchar tv, och märket - LG allt i svart. Skitsnyggt och köket är klart, vi måste bara tapetsera om hela lägenheten för att Ticco har förstört tapeterna i hela lägenheten. Men nu slipper man det, och sedan blir det nya golvlampor för de vi har nu är förtsörda tack vare Ticco. En ny soffa ska vi ocksså fixa, för Ticco förstörde den. Jäkla katt, men nu är det slut med det!

Nä, nu ska jag gå och vila. Snart blir det mat också :)!

Idag åkte jag till butiken där jag såg bokhyllan som jag ville ha, och idag köpte jag den. SNart ska jag åka tillbaka för att möta morfar som ska hjälpa mig med att bära upp den till lägenheten, jag ska också passa på att köpa spjälsängen som jag såg.

Idag kommer Jouni hem och jag hoppas att det inte blir några förseningar eller ännu värre att de ställer in tågen. Blää, men det har de redan varnat oss för. Det är världens snökaos här i Norrköping, när ska det sluta snöa. Vill inte ha mer snöö!

Nä nu ska jag äta lite, börjar bli tråkigt med blogg. Blää!

Barnet

Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.

ska jag och Jouni till mina morföräldrar för att hämta borren. Vi ska sätta upp hyllorna i vardagsrummet så att det fyller de tomma ytorna. Under nästa vecka så ska vi också börja med att köpa bebissakerna, lite i taget och jag hoppas att vi hittar fina tapeter. Hoppas att Rusta har.
Nog om inredning, jag sitter här och är inte precis nyvaken men trött. Snart ska jag upp för att äta äggmackor och sedan in i duschen. Juste...nu kom jag på att tvätten måste vikas också - blä! Snart måste Jouni upp också, han gick och la sig ganska sent igår för att han spelade med Kevin (min bror). Men idag blir det fanimig inget spel eftersom han åker imorgon och kommer hem på fredag kväll, jag vill ju vara med Jouni så mycket det bara går.
Imorgon startar mitt arbete, jag måste sätta igång med vissa saker som myndigheterna kräver ifrån mig och jag måste skicka blanketter hit och dit. Men det håller mig sysselsatt så att jag har någonting att göra under denna vecka innan Jouni kommer. Jag och han har också diskuterat om att åka till spanien nu i januari tillsammans med min mormor. Hon har blivit bjuden till ett bröllop från en av vår släkting, vet inte riktigt vem hon är. Hon ska gifta sig med en spanjor och därför ska det ske i spanien, för hon ska tydligen bosätta sig där också. Vad hände med Chile då? Skitsamma. Iaf, så mormor frågade oss om vi ville hänga med och det skulle ju vara skönt och få komma ut (från sverige) ett tag. Men vi funderar på det.
Nä, nu ska jag sätta fart klockan är redan 11. Heddåå!



Min bror Kevin <3

Om det är något du inte gillar-ändra på det! Om du inte kan ändra på det-ändra på din attityd!

TUR så fick jag en jättetrevlig barnmorska som absolut inte ställde några onödiga frågor, utan gick rak på sak och var så otroligt försiktig när hon skulle känna på magen och så.  Pappa Jouni blev jättechokad när han fick höra bebisens hjärtslag och det var ju rena maraton 163 ggr/min! Man hörde så otroligt tydligt och jag började gapskratta bara för att hålla tårarna! Helt otroligt, vilken känsla! I februari så har jag en tid för ultraljud, och Jouni blev lite besviken för att de inte gjorde någon ultra idag, men det kommer i februari och då kan han se bäbisen (då blir han nöjd).

Orkar inte skriva idag men kommer förmodligen göra det under nästa vecka. Heddååå

Kvällsbad är bara så skönt. Jag kände mig så seg under hela dagen och var redan påväg att somna vid 7, så jag tog ett bad för att bli lite piggare. Det funkade ju, det var ju så otroligt skönt också. Så varmt och avslappnande, plus att Jouni bar in radion till badrummet så att jag kunde få njuta extra mycket med lugna favoriter. Magen har varit svullen hela dagen (normalt?) och jag börjar undra om det är tillfälligt eller om den håller på att växa. Jag har faktist ingen aning. Om 7 dagar ska både jag och Jouni till MVC, jag vet inte varför jag ser framemot det och blir glad såfort jag tänker på det. Jag har en bra känsla, men kan inte sätta fingret på vad. Jag har varit förkyld och haft feber men jag har inte tagit en enda alvedon eller ipren. Trots att läkarna säger att det är ok när man är gravid så litar jag ändå inte på tabletterna. Förkylningen har ändå försvunnit och jag mår prima nu och det är nog tack vare näringen från maten. Jag har slutat helt med att äta skräpmat och speciellt cola (allt som innehåller koffein) och har istället börjat med att äta otroligt mycket lax, fisk, skaldjur, kyckling, linser, bönor, spenat, shampioner, pasta, ris m.m. Bara nyttiga saker, och istället för att gå på järntabletter så har jag istället ätit färska råvaror som är väldigt nyttiga och innehåller mycket järn, samma sak när det gäller kalcium och kalk. Gud vilket freak jag har blivit men det är ju skitbra! Det enda jag fortsätter att äta, det är pizza, bara hemlagad pizza. Man har inte lika mycket skräp i degen eller på degen, speciellt fettet (fyfaan)! Okej, nog om mat!

Idag har jag som sagt inte gjort så mycket, förutom att jag och Jouni var hos hyresbostader för att lösa ett par saker. Jag måste skicka in en felanmälan, spisjäkeln fungerar inte som den ska (före mycket matlagning).

Jag har ett stort problem nu med min kropp ingenting fungerar som det ska, och jag tänker inte anpassa mig till den "nya funktionen". Speciellt finnarna, de verkligen attackerar mitt ansikte och jag vill inte heller sola, även om det "inte påverkar barnet" vilken man inte kan vara säker på. Så istället har jag börjat använda basiron och den funkar ju en aning, men det dröjer inte länge till flera finnar pluppar ut. Sen en annan sak är också att jag har gått ner (?), hur lyckas man med det när man är gravid? Jag läste på vårdguidens hemsida och där stod det att det var helt normalt. Kej, allting onormalt är normalt under en graviditet.

Nä nu ska jag äta och dega framför tv:n. Heddå!

sitter jag här i Kevins rum. Jouni fick sin Xbox och var tvungen och lira med Kevin, 10 min efter kom min kusin Cribba. Han kom till nrkp igår och åker hem på torsdag, det var ett bra tag sedan han besökte oss. Vi passade på att samla oss hemma hos mamma för att umgås, äta pizza, fika och skratta. Skönt, alltid skönt att ha familjen tillsammans. Vi kan inte göra så mycket ute, vädret är bara förjävligt och jag är förkyld! Jag vågar inte gå ut, orkar inte bli värre.

Märkte idag att magen har vuxit en aning! En litän bullä, haha. Nä men det går ju så fort, om precis 10 dagar har jag och Jouni vårt första besök hos MVC. Jag vet vad de kommer att fråga, jag bara känner på mig det. Jag kommer säkert känna mig en aning kritiserad. Men men, sanningen räcker så jag behöver inte oroa mig för att hitta på en massa bortförklaringar för att skaffa barn. De kommer säkert fråga "vad ska du göra om barnet gråter?" det är såå vanligt! En klassiker, gud vad jag kommer förlöjliga barnmorskan då. Sånt är bara förjävligt.

Jag orkar inte skriva mer....blää. Jag har tröttnat på att blogga, det börjar bli tråkigt.

Ibland älskar jag dig, ibland känner jag mig bra. Men varför är det bara ibland, är det bara för att du gör mig förvirrad? Ibland känner jag mig även väldigt utnyttjad. Du borde inte leka med mig, och det vet du om. För att allt som går upp måste komma ner. Fan, vi brukade bry oss och dela av vår kärlek. Men kärleken som du brukade ge mig existerar inte längre. Det känns som om under en lång period så har jag sovit med ett spöke! Du rör inte mig och jag rör inte dig, vi till och med säger inga ord till varandra. Vi tror aldrig på varandra när vi säger till varandra "jag älskar dig", jag borde inte klaga på det jag borde bara ta det som det kommer och gå vidare för jag vet att vi kommer aldrig att ha det som en gång i tiden. Jag förstår inte varför, men jag ser att dethär håller på att rasa. Jag vet vad jag måste göra, men det betyder inte att jag vill det. Jag älskar dig, men dethär har kommit till sitt slut och jag vet att det är bäst för oss två att gå skilda vägar. Det gör ont att säga det men det kommer från mitt hjärta, det har tagit sin tid och vi har hunnit glida isär. Jag vill verkligen fixa dethär men jag vet att du kommer inte att ändra dig. Jag har någon annan här hos mig men jag vill ha dig, för känslan är inte densamma. Jag kallar honom ditt namn och jag vet inte vart du tog vägen, jag vet att du aldrig kommer att återvända. Jag är så förvirrad för ena sidan av mig säger att jag måste gå vidare och den andra sidan vill bara bryta ihop och gråta. Men du vet att dethär är bäst för oss båda.

och hoppas är verkligen en tortyr. Jag förstår inte varför jag har drömt om "dig" de senaste tre dagarna. Det börjar bli riktigt jobbigt och jag vet att verkligheten inte är som drömmen, och bara det får det mig att känna hur en mörk moln svävar ovanför mig och försöker tala om något. Som att det jag gör nu är fel, men jag vet att även om jag släpper allt dethär nu så kommer det inte att bli som förrut. Jag försöker att inte låta en dröm förstöra min egen känsla, jag måste bara tro på mig själv och ingenting annat. Även om jag så gärna vill inbilla mig om att drömmen blir sann någon dag, så vet jag att verkligheten aldrig kommer att bli så som i drömmen. Det är bara något som jag själv vill ha, och det är ju klart att man drömmer om det också. Men så är inte fallet, dröm och verklighet är en stor skillnad. Tyvärr.