Kovou

Innan jag börjar skriva så vill jag bara tacka min mormor Claudina, morfar Osvaldo, mamma Tatiana och pojvännen min Jouni. Utan deras stöd och råd så skulle jag nog inte vara så pass stark och självsäker som jag en gång inte var. Jag önskar de det bästa och att mina tips och stöd hjälper de såväl.

Hej på er glada människor!

Jag kom hem igår efter en seg dag, på golvet låg det en bunt med brev. "Räkningar" tänkte jag, men det var det inte tack och lov. Ett av de breven var från komvux.

Jag sökte till två kurser, samhälle A och historia A. Det var tur att jag kom in på båda kurserna. Nu är det bara två steg från polishögskolan.

Iförrgår satt jag uppe till sent och gjorde ett exemplar av högskoleprovet, det var absolut inte det jag förväntade mig. Det var otroligt onödigt och omänskligt. Jag menar vem överhuvudtaget kommer på sådana saker?! Jag fick inte de poängen jag behövde, jag blev inte så förvånad över det. Jag sökte ändå in så att jag åtminstonde kan göra det riktiga provet, och se om det går bättre.

Idag började jag min första lektion och det var samhälle. Läraren är nog den bästa hittills, han var ju hur schysst som helst. Om 3 månader så är jag klar med båda kurserna, och varje lektion är 1.10min (4 dagar i veckan). Ingenting!

Idag ringde jag till polishuvudkontoret och pratade med en personalansvarig. Jag ska gå på en intervju hos polisen för att få en hel bild av yrket. De var jättetrevliga, jag kan knappt bärga mig! Imorgon ska Jenny från polisen ringa mig för ett samtal.

Hyresbostäder tog tillslut bort spärren så det betyder att jag kan börja söka efter lägenheter nu. Nu står jag på kö för två tvåor som ligger 5-10 min från min och sambos nuvarande bostad. Det var nog dags för de och ta mina önskemål på allvar, det fanns ju en anledning till varför jag ville flytta och det var ju p.g.a en massa problem. Hyresbostäder valde att inte lyssna på mig tills jag skickade in ett personligt brev till de högsta cheferna för botorget och hyresbostäder. Det var då de insåg att menade allvar.

Efter socialens tjänstefel så skickade vi in ett personligt brev till länstyrelsen. Socialen har nu tagit sig i kragen, jag och sambon visar att vi är engagerade för att komma vidare med våra liv.  Trots jobbhinder så finns det andra lösningar, men ingen vill ju leva med socbidrag. Jag har hellre ett fastjobb och egen inkomst. Man slipper soc, arbetsförmedlingen, destination arbete, blanketter hit och dit...ork! Det är inte mitt fel att det finns ont om jobb, det är bara konsekvenser för världens beslut.

Jouni har nu lagat bilen, han behövde en ny startmotor. Jag fick tillbaka mina tusen kronor som en person var skyldig mig, och det var enkelt. Vi åkte till skroten och köpte startmotorn för 500, och nu fungerar den hur bra somhelst. Vi betalade av 3 böter som Jouni fick när bilen stod i Svartbäcken (Haninge). Så alla små problem försvann.

Imorgon ska jag ta och ringa soc, för att pressa på de. De utnyttjar min tålamod, jag gör det jag måste göra men de verkar inte ta sitt jobb på allvar. De förstår inte vilka problem de orsakar för mig när det går övertid. Jag ska även skicka in CSN ansökan om studiemedel. Juste, så har jag skola imorn. Det var ett tag man sa så.

Jag och sambon ska till sthlm såfort jag har fått mina pengar och då ska jag ta en helgsemester med min girlfriend. Då ska vi ha det kul!

Älskar dig och du vet inte hur mycket jag saknar dig, du anar inte hur nervös jag är inför dagen då vi möts igen. Vi måste göra en rejäl comeback!