Kovou

Jag blev så jäkla orolig i förrgår för att bäbisen inte hade rört sig under 1 och ett halv dygn och min mage hade krymt, och då är det klart att man blev så jäkla orolig! Jag ringde till förlossningsavd för att fråga, men de bad mig att åka upp till ultra för att vara på den säkra sidan. Jag var då ute med Jack medan mamma tränade, så jag kunde inte ta med mig honom direkt. Jag mötte mamma vid gymmet och så gick vi hela vägen till bussplatsen för att jag skulle ta bussen till ultran. Men jag hann inte ens komma fram till bussen så började jag känna sparkarna och att den rörde sig normalt. GUD! Jag höll då på att gråta, gud vad hemskt! Tänk om man skulle ha åkt in och få beskedet att barnet inte lever!? Jag vet faktist inte vad jag skulle göra! Så jag tackade och tänkte för mig själv fan alltså!

Idag var jag hos barnmorskan med Jouni, och hon lyssnade på hjärtslagen. Det blev en stor lättnad och hon sa att hjärtat slog normalt och det lät fint. Så bra! Jag passade på att väga mig och jag har gått upp 8 kg, men som hon sa "det syns fan inte alls!!". Det är bara magen som putar ut :D och som väger för det mesta :D. Livmodern hade vuxit så otroligt mycket sedan jag var där, och det är bara 3 månader kvar! Gud vad tiden går fort!

Sedan efter besöket så var jag redan försenad till Adecco och jag måste ju gå! Får inte skolka, har inset att det inte leder någonvart! Man är bara lat då..Men iaf, jag var där i ca 25 min sen var det slut för dagen haha. Jouni följde med mig dit så vi åkte tillsammans hem till min mamma. Han skulle umgås med Kevin och jag skulle hjälpa mamma med hemmet. Orkar inte åka hem, finns ingenting och göra där...

Fredagsmys, nu ska jag gulla med Chubbi chubby chubby!