Jag hatar när det spökar hemma

Det känns som om någon iaktar mig hela tiden. För en hakvtimma sedan ungefär så ramlade något i vardagsrummet, det lät som om någon tapade en nyckelknipa. Innan det hörde jag att toalocket föll i stora toan alltså vad fan inbillar jag mig? Det skulle jag vilja tro men jag vet vad jag hörde. När jag och Jouni hade nyss flyttat in i lägenheten så dröjde det inte mer än 3 v, och då började det spöka. Badkarslocket ramlade i badkaret (vet inte hur det gick till), dörren till förrådet har öppnat sig själv 2 gånger och Kevin hörde ett barn skratta i förrådet och det hände en gång i början. Vad fan ska man tro, Jouni som inte ens tror på sådant har nu själv börjat bli rädd. Jag hatar och vara ensam, speciellt när det är sovdags. Fyfan vad jag hatar sånna här stunder, jag känner ingen ro inom mig, känner bara mig spänd inför nästa ljud eller händelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0