Underbar dag

Jag vaknade halv åtta, jag kände att ögonen inte ville öppna sig. "En liten stund till" tänkte jag, en liten stund blev plötslig mer än en liten stund. Jag vaknade och klockan var kvart i åtta, nä nu var jag helt enkelt tvungen att gå upp för att hinna med bussen. Jag hoppar in i duschen och sedan sätter på lite smink, efter 4 min är håret perfekt. Jag rusar in till köket efter en hel timma utan mat och magen skriker efter det. Jag äter två nyttiga mackor som jag knappt får i min, sen börjar illamåendet. Det jag i vanliga fall älskar att äta får jag inte i mig nu, ja och det är p.g.a graviditeten! Det blev tillslut att blunda och bita ihop, jag behöver ju näring oavsett vad. Efter kämpandet med frukosten så blev jag så otroligt nervös för dagens ärenden. Jag och Jouni begav oss till sjukhuset, inte så roligt när man vet att man har blivit kallad till gynekologen. Inte alls roligt, jag blev så nervös att det nådde botten och det blev ännu värre med illamåendet. Väl i väntrummet så märkte Jouni att jag var blek i ansiktet och frågade "är det så illa". Ja, om han bara visste! Mitt namn blev uppropad och jag visste verkligen inte vad som väntade mig. Jag säger bara en sak och det är "helvete". Jag blev lugn då hon gjorde ultraljud och hon försökte hitta den lilla rackaren. Där var den, och den hade två små händer som såg ut som bollar. Hjärtat såg man tydligt hur den slog, det var helt otroligt. Jag fick en sån härlig känsla, jag tror inte det finns något namn för just den känslan. Men den rusade runt i kroppen samtidigt som jag fick gåshud och jag kände mig så otroligt glad, tacksam och självklart lycklig. Jag kan fortfarande inte förstå att den där lilla krabaten är där inne och är en del av mig, att jag bär på den vart jag än går. Den är med mig varje sekund, minut, timme, dagar, veckor, månader. Helt otroligt säger jag bara!

Jag fick ett smstips för en vecka sedan ang min cross. Jag meddelande polisen omedelbart och lämnade in tipset, och idag fick jag ett samtal från polisen om att de har fått in en flertal crossar och de kommer därför hem till mig med bilder så att jag kan peka ut vilken som är min. Jag hoppas verkligen att de har hittat den! Jag kommer förmodligen gråta imorgon då de kommer, och speciellt när de lägger fram bilderna. Det lönar sig att lägga ut stulna saker på internet och sätta upp lappar varsom ifall någon vet något. Jag tänker inte ge upp det han tog ifrån mig, det Jouni gav mig på min 20 årsdag! Aldrig i livet.

Håll tummarna för mig nu!

Heddå!

Kommentarer
Postat av: tessan

vad bra att allt går bra för dig :D

vad mysigt med lille bebis :D visst är det inte klokt att du och han har skapat eran egen :D det känns så underbart :D tihi...

2009-12-16 @ 07:39:35
URL: http://milf.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0