Kovou

Först och främst vill jag bara gratulera min bror Kevin som fyller år idag, 19 år blev han och det var exakt 1 år sedan han togs ifrån oss av det sociala och därför vill jag bara tacka för denna underbara dag. Tacka för att min bror lever, mår mycket bättre och speciellt att se honom le. Många kramar och ovillkorlig kärlek!

Dagen har varit stressig men det var absolut värt det, jag och Jouni skulle hämta stolarna från Jysk med de hade inte de på lagret och de kommer efter jul. Vi köpte bordet igår, men har inga stolar haha. Men snart, det går snabbt. No problems.

Jouni fick sina pengar idag och han har en överaskning till jul, jag fick göra en önskelista och om jag ska vara ärlig så kändes det som om jag var 9 år igen. Men det enda jag kom på var bara tre saker som jag önskar mig till jul och det är ipod högtalare, psp och wii. Undrar vad det blir!

Jag har redan julhandlat men det känns som om det inte räcker, jag har en sak kvar som jag kommer att köpa till Jouni och Kevin. Det är så mysigt med jul, det är nog känslan som är det bästa. Julgranen, levande ljus, mat, lugn musik och så det viktigaste av allt sina nära och kära.

Trots att jag inte har kommit långt när det gäller graviditeten så är jag så sugen på att köpa bebis saker som himmelsäng, mysiga lampor, fylliga gardiner, bebisoljor/perfym, barnvagn, skötbord, gosedjur och leksaker. Jag ska också be Jouni tapetsera om lilla rummet som barnet ska ha, så att den kan få sitt eget rum redan från början. Jag vet, jag vet. "Ta det lugnt du är bara i 3:e månaden", men det handlar inte om det. Jag ska ha mitt första barn! Jag vill att det ska vara speciellt, att allting ska vara på sin plats så att jag kan ta den lungt och bara kunna njuta av min graviditet tills barnet föds och kunna gå in till rummet och se allting. Bara tanken värmer hjärtat. Jag är så jäkla lycklig och det känns så underbar när man har bestämt sig och veta om att nu händer det. Jag och Jouni längtar så otroligt mycket, jag är så glad att han finns vid min sida och att han inte har ångrat ett dugg! Jag känner mig trygg och säker på detta, han har inte visat ett enda dugg av osäkerhet. Både jag och han har upptäckt en sida av honom, att han verkligen vägrar att ge upp och det jag absolut inte har hört från honom och är verkligen tacksam över det är "abort". Bara det ordet skär upp en innefrån speciellt när det kommer från sin partner. Därför vill jag bara säga att jag är så jäkla tacksam för att jag fick en sådan bra kille, helt otroligt att han är säker. Jag vill ju hålla familjen, jag, Jouni och vårt barn. Vi båda vill inte att vårt barn växer med separerade föräldrar.
Jag kan verkligen känna kärleken när han kommer fram till mig från ingenstans och håller om mig, säger att han älskar mig och kysser mig. Att han kommer och lyssnar när jag mår dåligt, och att han lyfter all ont från mig. Speciellt när han håller sina händer runt magen och säger "hej på er" eller "jag älskar er" och ger en puss på magen. Vi ser framemot det, vi längtar så otroligt mycket och vi bryr oss inte för människor som kommer med negativa kommentarer eller att de på något sätt försöker ge "bra" råd genom att säga "gör abort" eller "du är för ung". Men nej, jag vet att vår kärlek är så stark att ingenting kan förstöra det vi har.

Oj vad jag skrev! Tappade bort själva dagen, bara för den tanken av att köpa sakerna och varför. Ni fick en förklaring iaf. Nej, jag har bestämt mig. Jag ska köpa sakerna till barnet även om det är tidigt, jag kanske kommer ångra mig senare. Jag måste bara följa min känsla, ellerhur?

Nu ska jag lägga mig, jag blev så otroligt trött. Godnatt!!